Svensk ordbok 2009, webbversion
bik
`
ta sig
verb
biktade biktat
bikt·ar
●
avlägga bikt
relig.
bikta sig för sin präst
○
äv. utvidgat
öppet bekänna ngt
bikta sig (för ngn)
sedan 1815
Subst.:
vbid1-831759
biktande
;
bikt